JilparneyPA

Hittade ett gammalt inlägg som jag lade på hyllan, men nu får det plats här .

Vi lever verkligen i en kommunkationsvärld. överallt finner man bloggar, insändare, konversationer, msn, facebook, bloggar, lunarstorm, skunk, icq, rollspel, reklam, google. Allt finns på nätet, och så har det varit de senaste tio åren. När man tänker efter blir man en aningen skärrad, av hur mycket man kan göra på nätet, dejta, skriva av sig i en blogg som jag gör just nu, spela spel utan att behöva träffas irl, chatta som är så populärt, som idag har blivit en självklarhet och närmast en besatthet för många. Var just inne på fejjan och alltså inte trodde jag att jag skulle ha närmare 150 vänner där inte, jag lägger liksom bara till sådana vänner jag känner att jag kan stå ut med och som jag har något gemensamt med. Några har man lagt till som man inte träffat, men det är endast en minoritet. Hur ska det se ut nästa år? Hur många fler vänner ska man ha. Jag är inte den personen som talar öppet om personlig information, det är sådant man via vänskap ska förtjäna sig av. Självklart har jag liksom många andra nätdejtat ngn gång och fördelen är att man kan vara sig själv och slipper oroa sig för hur ngn ska tolka dig mer. än dina ord, men om man sedan vet va som är sanning bakom de orden får man bara veta irl via ett möte, och många lägger man inte den kraft på att mötas. Det kan vara något som stör, något som gör att det känns fel på något sätt, vissa förblir cybervänner och andra växer till något mer. Jag hjälpte en kompis med en uppsats om sociala nätverk och det var fantastiskt inspirerande att sätta sig ner och tänka på vad man egentligen kan få fram i detta vida ämne, allt är på nätet, jobb, skola, mode, reportage, media i stort, politik, globala förändringar börjar ta sig form där och ja det är verkligen en tanke alla bör ställa sig, kan vi leva utan sociala medier? Den som säger så är inte van att kommunicera alls, kommunikationen, nu menar jag transporter som tåg bussar och allt behövs inte om man kan träffas via en plats som msn eller dyl, men visst är vi alla ense om att det verkliga mötet med vänner, familj och andra kära är det bästa. Men ja inte konstigt folk skaffar glasögon allt oftare. Funderat på hur jag skulle se ut i ett par. Hm.. ja det vet i katten.. men jag vet i alla fall att jag gärna skulle vilja ta bort en och annan datadag ur mitt liv, det frestar huvudet och hjärnan samt ögonen, men alla ställer datakrav och uppkoppling så det är tyvärr något vi får leva med, kan bara avsluta denna diskussion med att . Det är tur att glasögon anses modernt och en smula sexigt

Har precis suttit och kollat på en gammal film, något som slår mig där att vad få produktplaceringar det är med i sådana, emot vad det är idag, varenda film som man kan se efter 2000 talet har ett budskap, en produkt eller en bild om något som finns på marknaden idag. Ett undantagsfall, och jag är givetvis medveten om att det finns fler än så, är dock Bond filmerna, vem kan inte se skillnad på en walter ppk , p 99 osv. Ja det är verkligen en bransch i sig och den har man valt att följa och att sträva mot, tänk vad man egentligen är påverkad eller är det bara så att vi har öppnat ögonen, eller dragit för draperiet och ser helheten idag? man kan ju undra.
Vad anser du om just detta med produktplaceringar?

Ledarskap idag är mer värdebaserat sägs det, men stämmer det helt och hållet?
Har i en kurs fullt upp med att skriva huruvida och diskutera om det är så att chefer och ledare har rätt att färdas i första klass medan dennes anställda åker andra klass. Det är ju en fråga att diskutera länge om. Givetvis säger jag nej på denna fråga men även ja. Klart man ska se skillnaden på en chef och en anställd, men det ska gå rätt till och följas med en kommentar och en värdering som utgör en gemensam värdegrund. Och det är fel för att om man ska sträva gemensamt, varför inte resa gemensamt? är det inte så att man i en grupp ska se både personliga roller såsom de yrkesmässiga? Dagens ledare idag sägs vara på det sättet och ändå kan man ta del av rekryteringar som grundats på intresse snarare än kunskap, vad handlar detta om tro? Är det så att cheferna hellre anställer någon som är flera mil ifrån deras nivå och därför finns inte risken att den anställde med tiden kan bli högre? Många bloggar och påstår detta och ställer även frågan: Vill man ha en omformbar snarare än en kompetent, i så fall varför ska man skaffa utbildning? visst kan man jobba sig upp men att som företag ha resurser som kan en hel de och är införstådda med både teorin och hur det fungerar i praktiken är väl ändå det ultimata? Jag själv har fått höra hur överkvalificerad jag är för ett jobb, men det var ändå mitt val, jag begärde inte att sitta på kontor den sommaren men i alla fall, jag hade läst kurser som chefen läst och hade viljan att läsa, så att vara smart, utåt och fokuserad är inte alltid vägen, kanske ska man spela dummare än man är? Är det så att det är mode på att vara en underdog nu för tiden? Tjänar man på det i längden? Det synes ju i alla fall vara så. Det var min diskussion om ämnet ledarskap. . kommentera gärna!